Det har inte blivit mycket till bloggande här, korta små inlägg bara så ni vet att jag lever. Men idag kommer ett mastodontinlägg haha!
I måndags morse gick jag ju av jobbet och på eftermiddagen åkte jag hem till Rickard för att hämta upp honom och sedan rulla vidare till Västerås. Jag skulle plocka upp en ny kameraryggsäck som jag köpt på blocket, en Dörr Adventure Icebreaker Large, och sen skulle vi vidare till Ikea och Biltema. Ryggan är GIGANTISK, alltså det går knappt att beskriva hur stor den är… Tyvärr medför det också att den väger en hel del, närmare bestämt närmare 3 kg bara väskan (!) så det är inget man drar med sig ut i skogen eller på resan precis!
Men som tur är så är det ju sällan jag gör det utan jag rör mig mellan mitt hem och Rickards, och när jag tar med kameran ut i skogen så har jag den faktiskt oftast lös i bilen för att jag inte vill lämna det mesta av min utrustning där när jag vandrar iväg. Den gamla ryggan jag har väger dessutom i jämförelse ingenting haha, så den kan jag ju ha om jag vill ha med mig lite mindre. Men nu har jag växt ur den och det har inte känts bra att packa alla prylar på varandra när jag far omkring. Men nu åker de verkligen kungligt!
Skillnaden mellan nya och gamla väskan är enorm som ni ser, allt ”krimskrams” som pennor, laptopmus och liknande ligger i andra fack i stora väskan, i lilla låg allt i samma (och betecknas som ”m.m.” på bilden hehe). Även laptopen har ett eget fack, men det hade den i lilla väskan också.
Man fick även med tre handvärmare, till frusna avtryckarfingrar misstänker jag men jag tänker mer frusna hundträningsfingrar hehe så de flyttade raskt ut i bilen!
Till Västerås hade vi också med oss alla sex hundar i min bil, jag har ju installerat en baksätesbur till Carla eftersom hon inte kan hantera att sitta med mjuka, fluffiga saker som pojkarna har så i den fick Carma och Fenris åka så satt Carla med Dax, Brimer och Astrid i stora buren längst bak. Inte optimalt om man ska åka långt såklart, men det funkade faktiskt mirakulöst nog att ha sex mallar i en V70 om man bara ska förflytta sig mellan punkt A och B. Nu skulle vi ju dock handla lite också, så jag blev mer och mer inpackad i passagerarsätet fram allt eftersom vi stannade på fler ställen hahaha!
När vi kom hem fick Dax njuta av sitt nya gosedjur som jag köpte på Ikea, de gamla börjar verkligen bli medtagna efter snart fem år och en Brimer som gnager på allt som sticker ut så det var läge att uppdatera mjukisdjursparken. Pandan kostade bara 29 kr trots att den är så stor, det tyckte jag var ett smutt pris!
Igår tisdag mötte jag upp Malin för att fika på vårt stamhak inne i Strängnäs innan skyddsträningen, det är så roligt för trots att vi inte är där jätteofta så känner ägaren (?) igen oss och tycker att vi har ett ”stambord” haha. Som vanligt flyger tiden iväg när vi ses och efter vad som kändes som max en timme hade det gått 3,5 timmar och jag skulle vidare på skyddsträningen. Löööv kompisdater! ❤
Väl framme så hade jag ingen som helst plan för vad jag skulle köra och kunde inte fokusera tillräckligt för att tänka ut nåt bra heller så jag bestämde mig för att köra igenom allt under första passet, för säkerhets skull haha. Denna gång körde jag helt tävlingsmässigt med rättvänd figurant i transporterna och munkorgen på i dubbelretningen och jag måste säga att det gick mycket bra!
Som vanligt kommer det nu en hel del text om hundträningen så de som inte är intresserade kan ju scrolla sig igenom bilderna, eller nåt hehe.
Civilen blev denna kväll helt perfekt med en kanonfin utbackning så det finns verkligen inget att anmärka på där förutom att han släppte bevkaningen en snabbis när jag kommit fram. Jag stannade bakom honom och stod ett tag innan jag kallade ur för att han inte skulle börja flacka ju närmare jag kom. Detta ska jag köra med ett tag, och ibland kanske han kommer få ta ett bett eller liknande när jag anslutit för att verkligen understryka att han inte kan släppa figgen en sekund. Jag skulle vilja att figgen gör en förflyttning också om han tittar bort, men de gånger jag försökt få till detta tidigare så har figgarna av någon anledning ändå inte rört sig när han tittar på annat. Jag vet inte hur mycket mer tydlig man kan bli i de instruktionerna, något är det ju som gör att infon inte går in hehe men jag ska försöka få fram min andemening lite till så får vi se.
I korgtransport med överfall gjorde han en jättebra transport men stötte inte mot figgen i överfallet utan hoppade upp i luften och klippte inne i korgen?!
Vi gjorde om ett stillastående överfall men inte heller då stötte han utan hoppade mest så då satte jag på honom halsbandet så fick figgen reta på honom lite samtidigt som jag sa ”buse” vilket jag använder för att lägga honom mer i rätt fil när det gäller korgen och då blev det en bra stöt. Sen var han lite väl inne i den filen och började jaga runt figgen med korgen hehe, ja figgen hjälpte ju inte direkt till att avbryta genom att springa omkring som en skadeskjuten höna och skrika, väldigt seriös verksamhet hahaha. Jag tänkte att det kan ju bli intressant att fortsätta nån form av program efter den upplevelsen men hör och häpna så samlade Dax ihop sig lätt som en plätt och så gick vi lite mer transport som det var tänkt efter överfallet!
Fasttagandet blev bra men ingen vidare utbackning efteråt, en snabb koll på mig vid anslutningen och där kallade jag in honom direkt i farten men som sagt så ska jag inte göra det mer. I bevakningarna hade han bra stötar MEN som vanligt rätt dåliga utbackningar vilket ger ett klent intryck, efter den sista stöten var det dock som att han kom på sig själv och backade lite mer så nöter vi på så kommer det kanske släppa nån gång.
Dubbelretningens transport blev sämre ju närmare gruppen vi kom, dock riktade han inte mot gruppen som han brukar utan gled framåt mot transportfiggen. Vid angreppet startade han bra på mitt DK, vände åt ”fel” håll (det vill säga utåt) men gjorde ett bra avvärjande och kom direkt till mig när jag kallade in. Jag tyckte figgen hann komma väldigt nära, man har fan inte mycket tid på sig där och Rickard som var figge sa att hade fästet i underlaget varit bättre hade han förmodligen hunnit ännu närmare. Vissa figgar ser ju dessutom till att vara lätt som en fjäder på foten för att hunden inte ska höra att de kommer så ja, den där millisekunden som man tjänar på att huden vänder åt rätt hål kanske är avgörande trots allt. Jag behöver ändå nöta lite dubbelretningar både för transportens, dubbelkommandots och Dax generaliserings skull (alltså lär honom skillnaden mellan ”nu är det dubbelretning” kontra ”nu är det INTE dubbelretning” eftersom han går och väntar på dubbeln JÄMT om han ser folk stå på plan, även i lydnaden) så jag ska nog fasen se till att träna även vändningen inåt också.
Ärmtransporten gick hyfsat till en början men sedan blev han splittrad under de två sista sträckorna då han plötsligt började titta efter, ja precis, dubbeln?!
Jag vet inte varför den är så speciell för honom, kanske har han blivit överraskad någon gång och känner nån form av ”obehag” efter det så han känner att han måste ha koll?
Sorteringen är ju helt klart inte påslagen i alla fall, och jag måste komma på ett trix att få honom att rikta åt rätt håll under de olika delarna. Precis just nu slår mig tanken att jag kanske ska rikta honom med ”buse” på transportfiggen inför transporterna också och inte bara inför fasttagandet som jag har gjort tidigare, tanken har ju varit att INTE ha honom i den filen under transporterna så han håller positionen bättre men använt ”buse” för att ”väcka” honom inför fasttagandet så det stora trycket från mig inte är kvar och det blir en dålig stöt. Kanske ska jag ändå lägga honom mer i den filen ändå och lägga mycket krut på att han ändå ska gå rätt i position?
Det blir ju en avvägning också med hur mycket konflikt det kan skapa, det sista jag vill nu när vi har ett ganska behagligt samarbete i skyddet igen är konflikter i transporterna eftersom det så tydligt spred sig till en generell stress i höstas. Kanske ska jag nöta transporter utan att rikta honom mot figgen nu ett tag för att få in en bra position och sedan höjer vi ribban ett snäpp genom att han ska bibehålla position trots retningen med ”buse”?
Det känns faktiskt som en plan!
Ja, nu svävade jag iväg här men när man kommer på en bra idé är det lika bra att skriva ner den fort som fan innan den försvinner igen haha!
Modprovet gjorde han med full kraft som vanligt men jag väntade rätt länge med att ropa ”stå stilla” eftersom jag plötsligt trodde att jag skulle bli kommenderad att ropa. Detta gav ett obefintligt släppande från Dax sida och ett ”loss, helvete!” från min sida haha, sen gjorde vi om (fast med ett mildare angrepp, jag vill inte att han ska satsa 110% varje gång. Jag vet att han gör själva upphoppet och bitandet utmärkt, det är inget vi behöver frossa i och riskera skador!) och jag ropade redan när figgen satte ner honom på marken. Då blev det mycket bra, och ok anslutning men han tittar en snabbis på mig varje gång så det måste vi fila lite på.
I bevakningarna var det jättefina angrepp men inga utbackningar, i flykt med skott klantade jag mig och ropade bara ”stå stilla” när jag hade tagit pistolen. Dax släppte inte, jag gjorde inget, och då hördes skyddsansvarige ropa ”FOT, du har rätt att använda två kommandon!” så då ropade jag ”fot” och han kom in till mig. I Piteå sa jag bara ”här” (vilket jag egentligen ska säga, inte ”fot”) men inte ”stå stilla”, hur svårt ska det vara för mig att ta in den infon då hahaha?!?
Generellt är jag väldigt nöjd med detta skyddspass, det finns ju helt klart saker att jobba på men i det stora hela så finns det i alla fall en uppfattning om hur momenten går till. Som vanligt är det akilleshälarna transporter och utbackningar som vi behöver nöta mycket av, annars är det faktiskt dugligt. Jag hade en bättre känsla igår än i Piteå, han kändes mer samlad och ”med” mig. Jag märkte också att om jag varierar hur jag går under transporten hela tiden så håller han bra koll på både mig och figgen, det är när jag blir stereotyp som han låser sig på figgen för då vet han väl vart han har mig haha. Så jag ska tänka på att ta olika långa steg, göra små halvhalter, gå ojämnt och så vidare så mycket jag kan och kombinera det med att göra halter, vändningar och om det behövs gå på nån enstaka gång med vatten så tror jag att transporterna kan ordna till sig utan några större konflikter på vägen.
Andra passet körde vi bara utbackningsträning i både ärm och korg och då backade han minsann mestadels bra så det är bara att försöka implementera det i momentcykeln också.
Idag har det också varit hundträning hela dagen ute i solen, guuud vilket härligt vårväder det har varit!!
12 grader varmt, visserligen ganska mycket blåst men soligt och fint. Gräset börjar komma upp för i år (som synes på bilden ovan), knopparna börjar slå ut (som synes på bilden nedan, inte så pjåkig bild för att vara från telefonen för övrigt) och framför allt blir det så himla mycket ljusare på både morgnar och kvällar!
Eftersom det kändes som att vi inte var mer än hemma och vände från skyddsträningen igår så var jag inte sådär supermotiverad till att träna hund idag, det blev hela elitlydnaden med Dax för att kolla av och där kan jag säga att vi har mer att jobba på än i skyddet haha. Fria följet är en färskvara så det behöver underhållstränas ofta, inkallning med ställande och läggande… Ja blä haha. Framåtsändandet är inte befäst med brytpunkter och fortfarande är det så in i h*te svårt för honom att SKRITTA på saktadelen. I krypet stannade han på kommenderingarna för svängarna, inte så konstigt kanske eftersom kommendering under kryp alltid tidigare har varit ”gör halt” och vi heller inte tränat svängar mer än kanske fem gånger?
Jag tyckte vi fick ihop det bra till slut i alla fall.
Apporteringarna gick lysande båda två, hopp över hinder som var på 95 cm seglade han över lätt som en fjäder och stegen gick han lugnt och sansat på alla stegen?!
Dock gick han iväg mot bänken där alla satt efteråt så då bestämde jag mig för att köra igen och ja, det ska man ju aldrig göra när det gått bra hehe… Då hade han bråttom, hoppade över pinnar på väg upp eller första pinnen uppe, klev emellan stegen när jag bromsade honom och så vidare. Ja herregud… Men då har han gjort den utmärkt en gång i sitt liv, då vet jag att det inte är en omöjlighet haha!
Idag fick även Brimer och Carla komma ut och köra skydd, Brimer gick mycket bra medan Carla var mer som ett popcorn haha. Brimisen fick göra vanliga bevakningar och efter några gånger så skickade jag in honom för bevakning i stället för att placera honom vilket han tyckte var jätteknepigt till en början eftersom Rickard höll upp handen för att han skulle lägga sig när han kom springande. Brimer däremot tog handen som en felsignal, knep ihop öronen och sprang tillbaka till mig haha, lilla hjärtat. ❤
Jag använder ofta handen upp som ett stopptecken för att de inte ska springa in i mig eller ta sats och hoppa upp så inte så konstigt att han blev lite förvirrad då, han är ju dessutom sjukt uppmärksam och känslig för signaler. Men med lite muntlig pepp när han var på väg fram och mycket bekräftelse på när det blev rätt så fattade han galoppen snabbt och blev så stolt, så stolt när han fick vinna ärmen hahaha!
Sedan fick vi sällskap av en glödande solnedgång på vägen hem, en fantastisk dag ute i det fria och den ska jag tänka på i helgen när det tydligen ska bli kallt igen och komma snö. Dåligt som fan!
