Jag höll inne shift en millisekund för länge när jag satte rubriken och först tänkte jag rätta till mitt misstag med dubbla versaler men då insåg jag att LE-digt inte alls är fel för nog ler man när man är ledig hahaha!
Det blir lite blandade bilder idag både från uppletandeträning igår, en random vägtunnel i mitt område på jobbet, en solnedgång från förra veckan över Eskilstuna där himlen verkligen brann och precis här nedanför en magisk soluppgång från i torsdags morse där världen badade i pastellfärger och solen var ett rött klot på himlen genom molnen. Lite utomlandskänsla fick jag av det, om man bortser från den ytterst oromantiska utsikten över E4 haha.
Idag åkte jag iväg till Alexandra i Bro igen för att träna lite lydnad, och idag gick det så himla, himla bra!
Om man bortser från stegförflyttningar bakåt i fria följet som inte är så snygga eftersom han efter första steget skjuter ut rumpan åt vänster och börjar tvära så kändes resten av ff helt ok, han trängde mig lite i de första vänstersvängarna men jag har lagt om min gång lite grann så jag går in i honom med höger ben om han inte svänger när jag gör det vilket gör att han rättar in sig snabbare och snabbare. Drömmen vore ju att han kunde hålla en position längre bak konstant, men det skulle jag tro är just en dröm.
Sedan körde jag en vända på stegen där han hade lite bråttom fram så jag fick stämma av följsamheten med halter ett par gånger innan han faktiskt gick upp men sen var det PERFEKT!
Han duttade med nosen på första steget på platta delen och på sista steget på vägen ner, precis där hans akilleshälar har varit alltså, och när han duttar är han i rätt läge tempomässigt och mentalt – han letar godis och i detta fallet är det KANON eftersom det får honom att vara noga med varje steg!
Sen blev det dessutom en jättefin anslutning efteråt också där han självmant sökte fot, åh det var en ren fröjd att se!!
Den vändan skulle ju bli svår att toppa kan man säga så sen blev det inga fler, duktig av mig att nöja mig där också.
Sen körde jag ett par apporteringar med metallapporten, nu springer han ut och griper väldigt behagligt men sedan går tempot in till mig ner och han travar. Jag ska försöka jobba på det genom att springa bakåt när han vänder upp mot mig så får vi se om det kan generera 10 poäng på tävling sen. Den avgörande biten för att få poäng överhuvudtaget på metallapporteringen är ju egentligen att han ska gripa den, den jag har är tejpad med ett varv kontorstejp så den tar han utan att blinka nu. Utan tejp, ja vem vet?!
Vi körde också ett par vändor kryp där jag först belönade upp att han tittade på mig genom att droppa godis ur vänster hand men det känns inte som en bra metod för jag fick en känsla av att det gör honom lite för lätt i kroppen och att resa sig är inte så långt borta. Så det får bli att luta mig ner och ge honom mellan frambenen som vanligt i stället, om jag inte kliver ur helt och ger honom rakt framifrån vilket jag egentligen tycker är det bästa. Men då måste jag bryta positionen hela tiden och det orkar jag inte med, ibland vill man ju bara kunna belöna lite snabbt och sedan köra vidare.
Sen fick jag hjälp att titta på om han verkligen ligger i backen med armbågarna som han ska, vinkeln jag får uppifrån framför allt när vi svänger vänster gör att jag inte ser ordentligt utan det ser lite skevt ut varje gång. Men det såg tydligen bra ut förutom på en raksträcka då han lättade på en knasig hjälp från min sida.
Jätteroligt att det gick så bra idag, i onsdags när jag körde (som jag inte hann skriva om) så tyckte jag Dax kändes lite loj och oinspirerad och tänkte för mig själv att kanske borde jag försöka bygga om momenten och lägga fokus på glädje att få göra dem och försöka få honom att uppmana till mer arbete. Jag har ju ett sätt att träna som är ganska vägvisande i många sammanhang, jag ger hunden mycket hjälper och försöker skapa lyckanden genom rätt förutsättningar och tydliga direktiv. Men kanske borde jag tänka mer på att han själv ska söka mer aktivitet, att han ska ta fler initiativ och vara den som ”vill mest” av oss två?
Självklart är det väl alltid dit man vill komma i och för sig, man vill väl alltid bygga sin träning på glädje och samförstånd men förr eller senare kommer det ju också en kravfas som kanske inte alltid är så himla skoj alla gånger och det går ut över utförandet. Det är helt enkelt inte lika roligt att träna i en diktatur hehe.
Ja, idag var ju Dax peppad helt utan att jag ändrat om något så kanske var det en engångsgrej, men det var ändå lite intressanta tankar jag fick där.
Nu ska jag sova, i morgon är det en ny dag med förhoppningsvis mer lydnad, uppletande, kanske lite sök och födelsedagsfirande av lilla pappsen.
