Idag började det inte så bra, jag ställde klockan för att gå upp tidigt och åka till hundträningen som vi måste åka på för att få ut vår hundvårdsersättning från jobbet. Det var väldigt nära att jag stängde av klockan och somnade om, men jag tog min i kragen och drog iväg i alla fall. Bara för att upptäcka att instruktörerna hade åkt tidigare därifrån. Så ingen hundträning blev det för mig idag, och först var jag upprörd över det eftersom det ändå är en rätt stor uppoffring för mig att gå upp efter väldigt lite sömn mitt i en passvända. Men sen kände jag att nu är läget som det är, det är inget att fastna i och älta det utan då får jag göra det bästa möjliga av situationen. Vilket precis då var att åka hem och gå och lägga sig igen, tyvärr kunde jag inte somna om så i stället klev jag upp tidigare än beräknat och svängde ihop en sötsur gryta med lövbiff och zucchini på den tid jag plötsligt hade ”tjänat in”.
Just det här med att vända negativa saker till något positivt är något som folk generellt har svårt för verkar det som, och jag upplever det som att det många gånger blir väldigt självdestruktivt. Det är väldigt, väldigt vanligt att man fastnar i ett mönster där man har svårt att ta sig vidare ur de negativa energierna, och ju längre man ”vistas” där desto svårare blir det. Man lär in ett mönster i sin egen hjärna om hur man ska se på världen och händelser, och detta mönster är jättesvårt att bryta om man inte medvetet jobbar på det varje dag. Precis som med all personlig utveckling ska tilläggas!
Som tur är så går det ju även att lära in ett positivt mönster, och lägger man lite tid och energi på det så går det till och med ganska fort. Ibland kommer det sig av sig själv, man har en svacka i livet där man fastnar i det negativa men till slut blir man så trött på sitt eget gnällande så man inte orkar annat än att bara skaka av sig och bli glad haha. Det ÄR viktigt att bearbeta, man kan inte bara ta allt med en klackspark och gå vidare i livet. Men man ska passa sig för att älta och bli kvar i det förgångna. Ibland kanske man behöver en liten spark där bak för att komma vidare och framåt, och då finns det ju massor av alternativ även för den som inte orkar, vill, vågar gå i terapi.
Dels har man ju sina vänner som bollplank, och för någon som inte vill gå hos proffs inom ämnet så är det ju kanonbra FÖRUTSATT att dessa vänner inte har samma livsmönster som en själv. Det är ju precis som med missbruk, det är svårt att själv sluta om alla runt omkring fortsätter!
Jag personligen har några få vänner som jag känner att jag kan bolla allt i livet med, inte nödvändigtvis alla frågor med alla men alla är bra på något område. Men jag tycker att det är jättebra att ha en helt opartisk part som kan lyssna och komma med objektiv input också, vilket man bara kan få när man inte har en personlig relation. Så gå i professionell terapi gott folk, hett tips!
Sen finns det massor av böcker att läsa, jag fastnar gärna för böcker som inspirerar och motiverar snarare än försöker sätta någon form av självdiagnos på vad som är fel. Där har vi åter igen ett negativt mönster där man fokuserar på problem i stället för att se möjligheter!
Jag rekommenderar varmt Susanne Petterssons alster som jag tycker är lättlästa och jag har dessutom en personlig positiv upplevelse av henne då jag har varit på en av hennes föreläsningar vilket var väldigt inspirerande. Hon samarbetar också en del med Mia Törnblom som många tycker är jättemotiverande och bra, och även hon har släppt böcker som jag har läst en lite grann ur och de verkar bra.
Sen finns det ju faktiskt saker man kan göra helt på egen hand för att hjälpa sig själv, och det fina med detta är att man kan göra det när som helst på dygnet, alla dagar i veckan. Känner man att allt går på repeat, det är samma typ av negativa tankar som rullar runt i huvudet konstant så sitter man ju fast, och då kan det vara bra att ta ett steg tillbaka, se över läget och försöka bena ut
1: vad är problemet?
2: hur skulle jag vilja att det var i stället?
3: vad finns det för möjligheter att det ska bli som jag vill?
En målbild och en strategi för att komma till målet är jättebra för att inte fastna i en negativ spiral där allt känns hopplöst, skriv ner om det hjälper till att få en överblick och ”stick to the plan” helt enkelt!
Sen finns det ju massor av känslomässiga svårigheter som är lite knepigare att komma tillrätta med än konkreta problem, typ ”jag tycker inte om en viss person” eller ”när detta händer så blir det jobbigt”. Sånt kan man ju inte direkt lösa genom att bara bestämma sig för att ”nu ska jag gilla den här personen”, men man kan i alla fall försöka vända situationen till något mer positivt i stället för att fastna och frossa i det negativa. Försöka undvika att jobbiga situationer uppstår (utan att begränsa sig i livet då), eller ha en handlingsplan för hur det skulle kunna kännas bättre när det väl händer. Kanske har personen man ogillar något som man kan tycka är bra, det kan ju vara allt ifrån något bra personlighetsdrag till någon snygg kroppsdel. Vad som helst som man kan använda till positiva tankar är det man ska söka efter!
Detta gäller ju även på sig själv, har man dåligt självförtroende och självkänsla så måste man försöka ta sig ur självföraktet genom att fokusera på det positiva. Det är jättesvårt för man är ju sin egen bästa kritiker, men något drag har ALLA som man är ganska nöjd med eller i alla fall mindre missnöjd med. Det är de bitarna man ska fokusera på och lyfta fram för sig själv så ofta man kan, för att stärka upp sin positiva känsla. Gärna förstärka det genom att säga det högt, ”du har ett vackert leende” eller ”jag är nöjd med mina vader!” till sig själv i spegeln. Kroppen och hjärnan påverkas i större utsträckning än vi tror av att vi förstärker positiva saker även fysiskt, det lagras i muskelminnet och i ryggmärgen varje gång vi säger eller gör något så då lär man ju hjälpa till genom att fylla på med massor av positiva vibbar i stället för att fylla upp det med en massa skit, eller hur?
Och när man står där framför spegeln och pratar med sig själv så känns det skitlöjligt, men det fina är ju att det är inget man behöver berätta för någon att man gör så KÖR PÅ, det ger resultat!
Detta förutsätter ju också att man vill bryta sitt negativa mönster, känner man inte själv att det finns något att vinna på det så kan man lika gärna lägga ner på en gång och leva i bitterhet resten av livet. Det hör ju alla att det inte är något man vill, men tyvärr finns det människor som är så rädda för att tappa kontrollen över det liv man lever nu, att förändra och bli förändrad är läskigt ”för vem är jag då?” och så vidare, så man kan inte förstå att man rent mentalt tjänar på att försöka se möjligheter i stället för problem.
Jag får ofta höra att ”det är så lätt för dig att säga, du som ser bra ut och har bra självförtroende, kommer överens med alla” och allt vad det kan vara. Men what the fuck, tror ni det har kommit gratis så tror ni jävligt fel!
Jag har haft MASSOR av tunga, svåra timmar med mig själv av olika anledningar, och jag har fått kämpa som ett as för att komma ur det och jag kämpar än. Det kanske inte alltid har synts så väl på utsidan, men så är det. Jag har massor av saker i både mitt sätt och mitt utseende som jag inte är nöjd med och skulle vilja förändra, jag kan börja räkna upp dem men vad gott skulle det tjäna till?
Resultatet blir att jag gnider in det ännu mer för mig själv att jag verkligen ogillar dessa saker, och att ni som läser dessutom skulle börja hojta om att ”där har du fel, du är fin” osv. Det är bättre att jag objektivt kan se mina brister och försöka vända dem till det bättre än att leta sympatier och bekräftelse från andra. För vad tjänar jag på det, peppande ord som jag läser lite snabbt har ju inte samma effekt som min egen röst som jag har med mig dygnet runt. Så det gäller att den rösten säger BRA saker, det mår jag bättre av och det kommer ni också att göra om ni tillåter er själva!
Igår var det en fantastisk regnbåge under min första jobbtimme, och det om något är väl en härlig symbol för positiva tankar. Somewhere over the Rainbow…
