Efter gårdagens besvikelse så åkte jag hem till Rickard men stannade på klubben på vägen och skulle träna lite med Sandra. Det blev dock mest snack haha, både om husgrejen såklart men också om hundhållning och hundträning, hur olika folk ser på olika situationer och hur olika det kan vara med olika hundar. Jag visade lite förbudsövningar med Brimer, han är ju den perfekta försökskaninen på det området eftersom han har otroligt låg retningströskel för just att gripa och också lite dålig impulskontroll. Kommer det något framför nosen så tar man det helt enkelt. Detta är något vi tränar på dagligen just nu, han får inte ta kongen själv innan vi ska ut på promenad utan ska vänta på ”varsågod” trots att jag håller fram den. Det kallas självbehärskning hehe…
För honom är det viktigt att lära sig använda hjärnan och inte bara ”köra på”, det är lätt att han faller in i ”fort och fel” och det är ett energiläge som jag inte tycker tillför så mycket vare sig i vardagen eller i träning. Nu har vi inte det problemet i träningen i och för sig, där är han nästan helt tvärt om och mer tillbakahållsam och tänker väldigt, väldigt mycket på vad jag har sagt och vad han gör så att det inte ska bli fel.
Hur som helst var det trevligt som alltid och tiden rann iväg så det blev som sagt inte så mycket gjort. Vi har mer tid att tjattra i morgon då vi ska åka ner till SM och titta på planskyddet som går av stapeln redan klockan 08!
På vägen hem stannade jag och fotade månen över Mälarsundet, fantastiskt vackert och kul att testa på lite nattfotografering igen. Jag märker att min kamera blir lite för tung även för det nya stativet jag fick i födelsedagspresent när jag har telezoomen eller blixten på och ska ta stående bilder, den orkar inte hålla sig upprätt utan sjunker sakta även om jag drar åt skruven så jag nästan tror att den ska gå av. Hur sjutton löser man det?!
Är det bara att köpa ett stativ för 2000 kr som gäller, det känns ju jättetråkigt…
Idag när jag vaknade upp hade jag sovit 10 timmar, jag gick ju av igår morse från jobbet så det blev en jädra lång dag och då behövs det ju mycket sömn. Men idag kände jag mig alltså i ganska fin form och gav mig ut med grabbara och powerwalkade 6 km. När jag parkerade bilen innan promenaden kom det en Volvo XC70 ut från vägen där jag skulle gå, jag reagerade över det dels eftersom det är motortrafik förbjuden på den vägen och dels för att gubben som körde stirrade som en galning på mig när han rullade förbi. Med tanke på att jag förra året hade en incident med en jägare (?) i bil så anade jag precis vad han tänkte… När jag sedan hade gått nästan hela promenaden kom bilen tillbaka igen in på vägen, och då hade han också en ung grabb med sig. Jag kallade in hundarna som jag alltid gör när det kommer bilar, folk, hästar eller vad som helst när jag är ute och går, även om jag vet att de inte går fram men av respekt för andra människor. Då stannade gubben bilen när han var i jämnhöjd med mig med sidorutan nere och bara ”och så kopplar vi hundarna” med en myndig min.
Jag: ”Eller så läser vi jaktlagen” (vilket jag såhär i efterhand kollade upp för det kändes fel, och mycket riktigt så är det ju numera lagen om tillsyn av hundar och katter som innehåller reglerna för hundar i naturen).
Gubben: ”vad sa du??”
Jag: ”Eller så läser vi lagen, jag vet precis vad som står där och jag vet att jag inte behöver ha koppel på mina hundar.”
Gubben: ”Så du menar att du har sån ordning på dina hundar så om det står ett rådjur ute på fältet så kommer de inte att springa efter det?”
Jag: ”Nej det kommer de inte att göra, det vet jag.” *tvärljug men whatever, jag vet ju att de inte skulle driva efter och döda några djur*
Gubben: ”Eller ett vildsvin??”
Jag: ”Nej det kommer de inte att göra, det VET jag för jag har provat!”
Gubben: ”… Jaha, jaja jag har i alla fall ditt bilnummer uppskrivet så…” och så började han rulla.
Jag: ”Absolut!” och började gå åt mitt håll.
Och på vägen tillbaka kunde jag inte låta bli att undra hur man blir så jävla bitter på livet att man en underbar, solig dag i augusti väljer att spendera den med sin son i en bil på jakt efter vilt främmande människor i skogen för att få leka hobbypolis och dessutom leverera förtäckta hot med att han har minsann mitt bilnummer (vad han nu hade tänkt göra med det)??
Uppenbarligen har han ju familj eller i alla fall något form av umgänge, varför lägger man inte sommarens sista fina dagar av att njuta av dem tillsammans med sina nära och kära, grilla lite god mat, ta en öl och sätt på frugan i stället för att förpesta livet för andra som också värnar om djur och natur för fan. Usch vad tragiskt!
