Nu var det ju några dagar sedan jag faktiskt skrev något vettigt, lite har jag att skriva om och jag tänkte börja med SM!
Jag och Sandra åkte ju ner till SM och tittade i söndags, alltid kul att se planskyddet men i år kände jag när jag kom hem att de 1089 stycken bilder som jag tog inte är speciellt intressanta för mig. Jag fyller min hårddisk med bilder på människor och hundar som jag inte känner, flera av dem vet jag inte ens vilka det är… Så jag tror jag ska radera alla utom på killarna från Nyköping som jag ju faktiskt träffat några gånger nu.
Talweg’s Malte, jättesvårt att fota i morgondimman!
Den starkaste insatsen tyckte jag Lindjax Exit med förare Anders Bergström stod för, ett fantastiskt skyddsarbete i mina ögon fram till att hon tyvärr skadade sig i modprovet och de fick bryta. Helt klart det mest imponerande för dagen!
Som vanligt när hundar skadar sig börjar det viskas om figurantfel och så vidare, det är modiga människor som ställer upp och figgar och dömer på SM med tanke på att hela hundsverige alltid kommer tycka att man gör fel hehe. Jag tycker i alla fall att figgarna gjorde ett mycket bra jobb, och domarna var rättvisa i sin bedömning tycker jag så tävlingsmässigt var det ett bra mästerskap.
Malte i modprovet.
Även om Towa med Arko vann så tycker i alla fall jag att det bästa skyddet stod Exit för, och det kändes verkligen i magen när hon skadade sig. Usch, jag är ju så blödig när det kommer till djur och tycker det är jättejobbigt när de har ont så jag började såklart grina lite hehe. Det hände något i modprovet som gjorde att hon inte kunde stå på bakbenen efteråt, en sträckning eller nerv i kläm eller liknande kanske och jag såg för mitt inre öga hur han skulle bli tvungen att bära av sin hund från planen och avliva på plats, USCH!!
Malte under flykt med skott.
Tyvärr är det ju inte ovanligt med skador på hundar som går så hårt i skyddet, av precis den anledningen kör ju till exempel inte Rickard med Astrid mer. Men har man en hund med någorlunda självbevarelsedrift så går de ju inte så hårt, Dax till exempel taxerar in i ärmen och stöter i fasttagandet lite utåt sidan, och visserligen kanske det inte ger genomgående 10:r på allt men å andra sidan så håller han då längre… Sen kan ju alltid olyckan vara framme helt klart, men så är det ju även i andra grenar (och i vardagen för all del) då hundarna far fram i skog och mark. Jag hörde för några år sedan att skador på sökhundar är mer vanligt förekommande än på skyddet eftersom de jagar fram hejdlöst genom skogen och trampar i hål, får pinnar i sig osv. och jag vet flera som fått operera och till och med avliva sina hundar på grund av att de trampat ner i sorkhål under en vanlig promenad och brutit ligament och framben!
Transportöverfall i munkorg, Niclas och Segervittring Bessie.
Så jo, jag kommer i alla fall fortsätta med skyddet eftersom jag vet att Dax inte är en blådåre men skulle jag känna att han eller framtida hundar inte ”sparar” på sig så får det vara. Skyddet är så fantastiskt kul att hålla på med, både för själva bitarbetet men också för att det är en så rolig utmaning att få ihop alla de fem delarna som krävs. Man får smaka på lite av varje i stället för att snöa in på en sak, det passar mig fint eftersom jag är en känslomänniska och inte alltid känner för att nöta lydnad eller ge mig ut och spåra till exempel. Då finns det alltid något annat att fila på i stället!
Bessie i bevakningsförflyttningar, korg och ärm.
